Nytt år, ny start

Bara för att jag en gång i tiden var en sån som alltid skrev.
Hela tiden. Överallt.
Det var mina ord och mina tankar och så mycket mer, som bara skulle ut - ut - ut.

Sen hände något. Tiden tog slut och orden fastnade. Kom ingenstans.

Just nu känns det lite som att jag fastnat igen. På nytt.
Annan bok och en helt ny gyttja, men kanske orden kan hjälpa mig att komma lös.


I dagsläget står jag fast mellan två olika kapitel.
Kommer ingenstans.
Varje dag fastnar luften någonstans mellan andetag och det fria, och en konstig känsla sprider sig i fingertopparna och innerst i maggropen.

Jag har alltid varit stark. Trott på den fria viljan och hoppet.
Vetat vad jag velat och på något sätt alltid kommit mig dit.
Jag har haft mål. Jag har haft drömmar.
Men tro mig inte fel. För mina mål och mina drömmar är fortfarande där. Lika brinnande och klara som dem alltid har varit. Nästan så nära att jag kan ta på dem om jag blundar nog hårt och tror extra mycket.
Just nu är det vägen där emellan som jag ser suddigt. Den slingrar sig fram och jag ser bitvis, men det finns fortfarande passager som jag inte kan se alls. Hur mycket jag än blundar, hur mycket jag än tror - så blir jag lite yr och tappar nästan balansen när jag inte vet vart jag står.


Igår, idag, imorgon och i 14 dagar till kommer jag fortfarande ha en brännande känsla i magen och känna som att jag tappar fotfästet.
Tills jag har tagit beslutet som avgör allt.

Luleå vs världen.
Men är jag redo att ge upp det här?